KATLA BOAT SESSIONS #4 // Esther - Back To School
Smålandskvintetten Esther var i Stockholm för att göra en Wimp-spelning. De tog sin blå minibuss och svängde förbi M/S Borgila för att riva av en båtsession. För det är vi evigt tacksamma.
Vilka är Esther?
– Vi träffades på högstadiet i Växjö för drygt tio år sen och har hållit ihop sen dess. Vi har väl inga uttalande referenser i hur vi låter, vi drar in lite olika element. Men själva soundet är ganska livfullt och energiskt – melodin är i fokus.
Ni spelade låten ”Back to School”, berätta lite om den.
– Den har låtit nästan likadant som när vi skrev den, vi har gillat den hela tiden. Annars är det rätt typiskt att någon skriver en låt och att vi sen gör om den ganska rejält, men den här har det inte pillats med.
Vad syftar det på, att gå tillbaka till skolbänken?
– Kanske inte så mycket att gå tillbaka till skolan – utan mer att se tillbaka på sina grundstenar, ta ett djupt andetag och… tillbaka till ritbordet. Lugna dig.
Eftersom ni är ett gammalt högstadietgäng, har ni lätt att bli nostalgiska i bandet?
Eftersom ni är ett gammalt högstadietgäng, har ni lätt att bli nostalgiska i bandet?
– Nä. Vi har nog alltid velat gå framåt. Vi har väl varit rätt förbannade på det här med nostalgi. När vi firade tio pratade vi om vi skulle göra någonting, men det var rätt uppenbart att vi fan inte skulle göra något. Varför, liksom? Allt har ju sin tid.
Hur lever man som musiker i 2000-talets Sverige?
– Man jobbar på sidan om. Och istället för att åka på semester till Kreta repar man i Göteborg i stället. Det är ingen lukrativ bransch att hålla på med indie i Sverige. Det hade ju varit härligt att kunna ha bandet, åtminstone periodvis, som heltidssysselsättning. Men det är inte till vilket pris som helst. Vi hade ju kunnat köra after ski och börja spela covers varje fredag/lördag, men det väljer vi att inte göra.
KATLA BOAT SESSIONS #3 // Jack Moy och Glöden - Hold Your Head Up
I del tre av KATLA Boat Sessions firar vi att tre killar med mustasch från Väsby precis har roffat åt sig ett skivkontrakt. Det här är Jack Moy & Glöden och deras ”Hold Your Head Up”.
Så, vad är er historia?
– Förra sommaren tänkte vi att vi skulle dra ihop någon grej: stort och snabbt. Vi har säkert åtta-tio år i musiksvängen per person, men nu ville vi göra det ordentligt från början. Förra sommaren kände vi att borde bli rockstjärnor: repa och dricka bira fem gånger i veckan istället för tre. Fast utan att bli alkisar, haha!
Vad spelar ni?
– Det där spelar ingen roll. Hade någon sagt att ”jag har hittat det bästa dansbandet i Jack Moy & Glöden” hade vi blivit jätteglada. Men i grunden är det ju ändå pop. Det är trallvänligt. Man vill egentligen svara jazz på den här frågan, men det är det ju inte…
Hur har det gått med repandet och biran?
– Men så här är det: ska man bli bra på något måste man göra det i 10 000 timmar. Först måste du lära dig att spela gitarr och sjunga i 10 000 timmar. Sen kan du lära dig att göra det här när du är packad. Du kan inte bara suga i dig åtta bärs och tro att det ska lösa sig. Nej, du måste spela gitarr väldigt ofta på åtta bärs, då är det ju lugnt. Annars hade vi bara gått på scen och dragit i oss bira och hoppats på det bästa.
Mötley Crüe hade sin Jack Daniels, rapparna i den amerikanska södern går loss på hostmedicin. Vad köper ni på bolaget?
– De billigaste 4,5:orna som finns. TT är det vi dricker just nu, det är säsongsbira.
Ni har precis skrivit på ett skivkontrakt, vad betyder det för er?
– Nu kan vi jobba på alla galna idéer vi har haft, men som man inte kanske har satsat på när vi höll i alla pengar själv. Nu kan vi experimentera lite. Projektet är bara en bebis, nu kan vi ta det till nästa nivå.
Annars då, hur mår man som musiker i Sverige på 2000-talet?
– På en bra månad med Spotify, iTunes och gage så är det ändå hyfsat. Som en student typ. Men det är ingen hemlighet att vi är fattiga som fan. Ett snesteg på en fredag när man får lite hybris i baren – då är det kört. Då är det nudlar resten av månaden.
KATLA BOAT SESSIONS #1 // Killerball - Lost In The Woods
Killerball är namnet på bandet som gör den första #boatsessions någonsin. Årets nykomlingar på Manifestgalan har en bakgrund som gatumusikanter och planerar ett singelsläpp under våren.
På M/S Borgila spelar de ”Lost in the woods”.
För en enkel lekman, vilka är Killerball?
– Vi är fyra killar från västerort som har spelat av och till i tio år – vi är snart inne på vårt andra decennium. Det vi spelade nu kallar vi för akustisk garagerock, men vi kommer från ett hårdare håll: mycket 90-talsrock och grunge. Sen har det utvecklats vidare till mer ackord än riff.
Ni har lirat ganska mycket på gatan?
– För ett tag sen släppte vi en EP och ville ner och spela med den i Europa – men lyckades inte styra speciellt många spelningar. Då packade vi en liten röd bil med akustiska instrument och spelade på gatan. Vi drog ner till Spanien och bodde i tält, sen gick det bättre: då kunde vi bo på hostel.
Ni vann pris som ”Årets nykomling” på Manifestgalan tidigare i våras. Hur mår man då?
– Asbra! Särskilt efter ett par white russians, höhö. I våra huvuden är det världens största grej. Det är ju alla indiebolag som infattas under Manifest. Kan man säga att det är som Grammis fast utan Warner, Universal och Sony? För oss är det i alla fall sjukt stort.
Hur boostar priset er?
– Det är bra inför alla festivaler och sommarspelningar. Dessutom, eftersom vi jobbar på nytt material som vi ska spela in om några veckor, är det bra att ha med när man pratar om det: ”just det, vi gick och vann pris på Manifest”.
Vad har ni för ess i rockärmen nu då?
– Nu står vi mycket i replokalen och ska hitta tillbaka till det som vi gjorde innan vi började spela akustiskt. Och det ska mynna ut i en singel, ett första steg mot ett första fullängdsalbum. Sen har vi en releasefest för den singeln den 15 maj!
Till något mer existentiellt: hur lever man som musiker i Sverige på 2000-talet?
– Som gatumusiker. Det är så man säljer skivor. Men visst, det är svårt: att kränga skivor och att få gage på spelningar. Det är ett dubbelliv. Man jobbar med ett ”vanligt” kneg för att få pengar till hyran, men då blir det mindre till musiken. Det är en svår avvägning.
Prod: KATLA STUDIOS
Intro: Future Museum (Andreas Nilsson) (futuremuseum.se)
BOAT SESSIONS-Logo: Oscar Pastarus (oscarpastarus.com)
Special thanks: M/S Borgila (borgila.nu)